Framtidshopp

När jag började jobba i kommunen för snart fem år sedan fnös många åt oss som då förespråkade open-source programvara av både kostnads- och funktionella orsaker. Nu gör de inte längre det utan t.o.m. personalen på adb-centralen har insett att det finns pengar att spara. Detta har fått mitt hopp om att de ska inse att Linux också är ett system att ta i beaktande. I väntan på att det ska hända får jag nöja mig med att studera kartan över mera öppetsinnade städer och skolor samt läsa om städer som Kemi.

Laki, nuoret ja netti

"Laki, nuoret ja netti" är ett materialpaket inom mediakunskap som riktar sig till åk 8-9. Det är Mannerheims barnskydddsförbund som tagit fram det. (Tyvärr verkar det bara finnas på finska).
Man kan ju alltid vara av olika åsikt om material som tas fram men visst är det bra att man åtminstone gör försök. Bra att man kan ladda ner den och inte behöver beställa. Gör att det finns hopp om att den uppdateras tillräckligt ofta för att vara någorlunda aktuell.
Åtminstone "Hyvä läppä"-klippet kan vara ett bra diskussionunderlag.

"Digi-mobbning"

"Mobbning via internet och mobiltelfoner är mindre frekvent än man tidigare ansett, framgår det av en internationell undersökning" skriver HBL för någon dag sedan. Samtidigt publicerar HelsinginSanomat en läsvärd artikel om hur mobbade idag trakasseras dygnet runt. Hur kommer det sig? Kanske summeringen i HBL "”Mobbningsproblemen finns på skolgården, inte på nätet”, " förklarar saken. Man är mera intresserad att skapa rubriker och undersökningar än att ta itu med prob´lem. Visst uppstår det säkert mera mobbningssituationer på skolgården än på nätet. Men det betyder inte att det alltid är fallet. (Jag kan ge flera exempel där trakaseriet startats av okända människor som bara träffats på nätet.) Definitivt betyder det inte att mobbningen slutar när man lämnar skolgården.
Vore dags att sluta skapa skandalrubriker i tidningarna baserade på lösa rykten och kvasiundersökningar och börja bry oss om vad som gäller på riktigt. Jorma Tuominen skriver t.ex. bra om folks överdrivna rädsla för uppgifter om oss och vem som har tillgång till dem.

Free Technology for Teachers

Free Technology for Teachers är en sajt som det lönar sig för alla lärare att följa med (själv föredrar jag att göra det via Facebook). Några exempel på tips är detta alternativ till traditionella bokreferat (Booktrailers for readers som är en wiki), KidsTube (här kan man publicera elevmaterial om man inte kommer åt eller inte litar på YouTube) och detta exempel på hur man kan använda Google Earth i undervisningen. (Nagasaki Archive)

Läsplattor

Diskuterade med vår skolbibliotekarie om läsplattor och e-böcker. Jag är starkt av den åsikten att den här sortens apparatur borde hitta sin plats i skolvärlden. Istället för att utöka antalet datorer borde vi hitta mera specialiserade hjälpmedel som gör det de ska på ett enkelt och bra sätt. Visst kan man t.ex. läsa e-böcker med vilken dator som helst men inte är det speciellt praktiskt. Plattor med sitt e-bläck är mycket tydligare och vem vill släpa in en hög med bärbara datorer och starta upp dem för att läsa en bok?
Svårt dock att veta vilken man ska satsa på. Pc för alla har gjort ett test som kanske kan ge en ledtråd. Vilken det än blir har man bra hjälp av Google Books för att hitta klassiker. Dessa i standardformatet epub som hoppeligen ersätter de otaliga format som nu finns så att man lättare kan använda olika

Ropa varg, eller låta bli?

Vasabladet skrev förra veckan om Fin-tv som länkar till ett ganska stort antal filmer och serier på nätet. Det intressanta kommer när man läser kommentarer till artikeln. Då får man sig några tankeställare. Ska man skriva om dessa tjänster och ge dem reklam? Jag hade inte hört talas om denna sajt tidigare och kan då rimligtvis inte använda den men om man inte talar om saker kan man inte heller tala om problematiken med dessa tjänster. De är ju trots allt olagliga (eller åtminstone i en gråzon eftersom man i praktiken bara länkar till material, på samma sätt som t.ex. Googles söktjänst) och moraliskt är det ju tveksamt att ta saker utan att betala.
Varför kan man inte skapa lagliga varianter som fungerar då man på löpande band lyckas skapa olagliga? Tekniken finns ju bevisligen i olika former. Är det så att upphovsrättslagarna är så föråldrade att man inte lagligt kan skapa annat än nätbaserade uthyrningsbutiker med samma gamla filmer som du kunnat få tidigare? Eller är det bara produktionsbolagens ovilja mot att förnya sig som ställer till det?
Här visas ju än en gång problemet med lagar på Internet. Sajten ritktar sig ju onekligen till finska användare men finns på en utlänsk server och är därför svår att komma åt den vägen.
Ett klassiskt fel i logiken finns här i produktionsbolagets logik: "Till exempel den inhemska dokumentären Reindeerspotting har setts av nästan 30000 personer, visar besöksräknaren på webbplatsen. Produktionsbolaget Bronson Club säger att det innebär att de går miste om ungefär 150.000 euro i upphovsrättsersättningar." Hur kan man vara säker på att alla dessa skulle ha betalat för att se filmen på bio eller om nån månad hyrt den? Kan det inte t.o.m. vara så att man tittat på den här och tröttnat på den dåliga kvaliteten och skaffat den på lagligt sätt?

TitanPad

Google Wave lades ju ner för ett tag sedan. Bra ide men slog aldrig riktigt igenom. Vill du i fortsättningen slippa skicka saker fram och tillbaka med e-post utan istället jobba i samma dokument kan TitanPad rekomenderas. Snabbt, enkelt och utan registrering.
(Tar jag inte helt fel fanns denna tjänst redan före Wave under namnet Etherpad men köptes upp av Google och lades ner,)

Tillbaka från semestern

Tillbaka från semestern och börjar så här lugnt med ett fantastiskt klipp. Michael Scott (från The Office) förklarar varför Wikipedia är så fantastiskt.