Har senaste tiden funderat en del på det här med att jobba hemma och på ett kontor. Inte antingen eller utan proportioner. Allt har sina sidor. Byta idéer och diskutera spontant är viktigt men inte behöver man det varje dag. Att spara ett par timmar på att inte resa är inte helt fel. För min del har jag allt jag behöver i laptoppen. (Och ibland får någon för sig att använda den där "Phone-appen". Konstig grej men vissa tycks gilla den. )
Men vad gör detta med gränsdragningen mellan jobb och annan tid? Gör möjligheten att flexa med tid och plats bara att vi förlänger tiden med innoficiell jour i båda ändorna?
Ja, så är det nog och är inte riktigt säker på att alla klarar av att dra gränsen. Så när jag får för mig att göra nåt annat ska jag skapa en kontors-app med två specialfunktioner, Alla jobbgrejer nästan spärrade utanför arbetstid. Inte helt, för det stressar bara och man kan behöva nå sin jobbmail för att kolla "den där grejen"och få ro. Men inte för ofta. Därför tillåter den bara två besök per helg i e-postlådan. Till detta kommer den att med hjälp av positionsbestämning slå ut dessa funktioner när man närmar sig dagis, kassakön, sommarstugan och andra strategiska ställen där man bör vara närvarande eller frånvarande på andra sätt. Men denna ide berättar jag inte för någon...
torsdag 29 januari 2015
onsdag 14 januari 2015
Skola 4.0
Skrev just mitt första inlägg på Facebooksidan Skola 4.0 dit jag hade den äran att bli inbjuden som "med-admin". Ska bli skoj att delta att delta i diskussionerna påden relativt nystartade sidan. Andra veckan på gång, lite knappt 400 gillare.
Gillar du den inte redan, är det dags att börja nu.
Gillar du den inte redan, är det dags att börja nu.
lördag 10 januari 2015
Scratch
För den lärare som känner sig tveksam över den nya delen om programering i läroplanen kan kanske denna kurs vara något. Två böcker och två videokurser på YouTube) om Scratch.
https://www.iis.se/blogg/dags-for-ny-videokurs-i-scratch/
https://www.iis.se/blogg/dags-for-ny-videokurs-i-scratch/
Finlandssvenskat på Internet
Nästan alla finlandssvenskar på nätet kan vi läsa på svenska.yle.fi idag. Själv tycker jag siffror som knappt 60 % aktiva på sociala medier och 70 % använder internet dagligen låter låga. Enligt Svenskarna och internet 2014 får man i Sverige under 70% som resultat endast i åldrarna 66+ och 3-8 åringar. ( 81 % av vuxna amerikaner använder Internet.) Då gäller det dessutom utryckligen användning hemma.72 av svenskarna använder sociala medier.
Men även i Sverige ligger medeltalet på Internetanvändning i hemmet för alla över 12 år på 76% så svårt att säga baserat på bara den informationen som finns i artikeln.
Ryktet säger att undersökningen "Den finlandssvenska Barometern" borde finnas på http://www.samforsk.abo.fi/pdf/Opinioner%20och%20trender.pdf men det gör den inte. Ska bli intressant att se hur undersökningen gjorts och om den är jämförbar med den svenska undersökningen. Får återkomma till saken då Barometern publicerats.
Projekt- & grupparbeten
Diskuterars en del den nya läroplanens betoning på projektarbete.Tydligen sätts ganska långt =-tecken mellan projektarbete och grupparbete (Inte samma sak tycker jag men återkommer till det en annan gång.) Då går diskussionen in på bedömning. Hur får man individuell bedömning rättvis om en grupp jobbar? I det stora hela är det ju inte heller meningen eftersom det ska vara ett gemensamt projekt som alla jobbar för men nu har vi ju fortfarande kvar de individuella betygen. Men jag kan hjälpa.
Svaret är: Det går inte. Ska man jobba som grupp kan man inte betona individuella prestationer.
Drar till med en sportliknelse. Får ursäktas, jag är idrottsinstruktör i grunden.
Där har man ett lag med en gemensam uppgift. Gör mer mål än motståndaren och vinn matchen. För att uppnå detta fördelar man uppgifter enligt behov och de resurser man har. Slutresultatet för alla i laget är det samma. Vinst eller förlust. Möjligtvis oavgjort. Men kommer belöningen för den individuella spelaren i ett proffslag att vara rättvis? Den där stroppiga strikern som promenerar runt i 89 minuter och sedan gör två mål i den 90 kommer att hyllas som hjälte om man vinner. Stoppern som spelar perfekt i 89 men sjabblar i 91:a och försorskar ett baklängesmål kommer att sågas. För att inte tala om målvakten. Vem av dessa tror ni att har bäst betalt?
Att dela upp bedömningen på individnivå när man jobbar som grupp kommer aldrig att bli rättvist eftersom uppgiftera inte är jämförbara eller mätbara på nåt sätt. Vad ska man mäta? Antal steg? Bollinnehav? Gjorda mål? Räddningar? Är 45 sekunder bollinnehav lika värt som ett gjort mål. Men alla uppgifter behövs för att nå ett bra gemensamt mål.De har ju kommit till för att gruppen ska nå bästa möjliga resultat ochett bra resultat uppnås inte om alla jobbar som individer och nå sitt eget mål.
Om vi inte ändrar på reglerna så att det inte längre är den gemensamma uppgiftens resultat som räknas. Men då har vi nåt helt annat.
Så kanske dags att bestämma sig. Vad är det viktiga? Individuell bedömning eller lära sig sammarbeta? Vi kan anske ha båda men inte samtidigt och hela tiden.
Det viktiga vore att lära sig sina starka sidor. Vad kan jag bidra med för att slutresultatet ska bli bra. Detta är viktigt att kunna i alla lägen. Lär man sig det är man värd en 10:a men guldstjärna i kanten.
Svaret är: Det går inte. Ska man jobba som grupp kan man inte betona individuella prestationer.
Drar till med en sportliknelse. Får ursäktas, jag är idrottsinstruktör i grunden.
Där har man ett lag med en gemensam uppgift. Gör mer mål än motståndaren och vinn matchen. För att uppnå detta fördelar man uppgifter enligt behov och de resurser man har. Slutresultatet för alla i laget är det samma. Vinst eller förlust. Möjligtvis oavgjort. Men kommer belöningen för den individuella spelaren i ett proffslag att vara rättvis? Den där stroppiga strikern som promenerar runt i 89 minuter och sedan gör två mål i den 90 kommer att hyllas som hjälte om man vinner. Stoppern som spelar perfekt i 89 men sjabblar i 91:a och försorskar ett baklängesmål kommer att sågas. För att inte tala om målvakten. Vem av dessa tror ni att har bäst betalt?
Att dela upp bedömningen på individnivå när man jobbar som grupp kommer aldrig att bli rättvist eftersom uppgiftera inte är jämförbara eller mätbara på nåt sätt. Vad ska man mäta? Antal steg? Bollinnehav? Gjorda mål? Räddningar? Är 45 sekunder bollinnehav lika värt som ett gjort mål. Men alla uppgifter behövs för att nå ett bra gemensamt mål.De har ju kommit till för att gruppen ska nå bästa möjliga resultat ochett bra resultat uppnås inte om alla jobbar som individer och nå sitt eget mål.
Om vi inte ändrar på reglerna så att det inte längre är den gemensamma uppgiftens resultat som räknas. Men då har vi nåt helt annat.
Så kanske dags att bestämma sig. Vad är det viktiga? Individuell bedömning eller lära sig sammarbeta? Vi kan anske ha båda men inte samtidigt och hela tiden.
Det viktiga vore att lära sig sina starka sidor. Vad kan jag bidra med för att slutresultatet ska bli bra. Detta är viktigt att kunna i alla lägen. Lär man sig det är man värd en 10:a men guldstjärna i kanten.
onsdag 7 januari 2015
Behövs bloggar mer?
Eller borde frågan vara "Finns det bloggar mer"? Eller är bloggen idag var egna "hemsidor" var för 10 år sedan? Ett lite lustigt fornminne i digitalform? Möjligtvis med lite mindre blinkande myror...
Vi som vid milennieskiftet hyfsat kunde skriva ihop lite html hade i webbsidor ett otroligt kraftigt verktyg för publicering. Inte så stor publik kanske men i alla fall. Sen kom nån på bloggportalen. Alla med ett bloggerkonto kunde med rasande fart publicera. Kommer ni föresten hur bloggen höjdes till skyarna som pedagogens frälsning? Lite som tabletten idag.
Men idag,hur står det till? Som verktyg fungerar den utmärkt men hur är det med publik? Skriver folk fortfarande bloggar eller skapar man en sida på Facebook eller en kanal på YouTube? Spelar det nån roll?
Vi som vid milennieskiftet hyfsat kunde skriva ihop lite html hade i webbsidor ett otroligt kraftigt verktyg för publicering. Inte så stor publik kanske men i alla fall. Sen kom nån på bloggportalen. Alla med ett bloggerkonto kunde med rasande fart publicera. Kommer ni föresten hur bloggen höjdes till skyarna som pedagogens frälsning? Lite som tabletten idag.
Men idag,hur står det till? Som verktyg fungerar den utmärkt men hur är det med publik? Skriver folk fortfarande bloggar eller skapar man en sida på Facebook eller en kanal på YouTube? Spelar det nån roll?
fredag 2 januari 2015
Skolkod
Kanske skulle inleda det nya året med att väcka liv i den här bloggen? Om inte annat så är det för en gångs skull rätt lugnt på jobbet så kan väl unna mig att "leka lite med Internet" på arbetstid.
Strax före jul kom de nya läroplansgrunderna ut. Har inte bekantat mig med dem så grundligt men en del uppmärksamhet har ju "kodandet" fått.
En del lärare oroar sig för hur de ska klara av det, en del höjer beslutet till skyarna medan andra anser att kodandet inte är till nytta för andra än för kodare. Själv grundar jag min åsikt på egna erfarenheter. Ta HTML-skrivande som exempel. Nog har vi som suttit och knåpat ihop webbsidor i Notepad en enorm fördel när det gäller att förstå hur webben fungerar. Precis som de som börjat sin datorbana med Ms-Dos har en helt annan förståelse för hur datorer resonerar. Så även om kunnandet i sig är rätt värdelöst idag är kunskapen värdefull om man sedan följt med utvecklingen.
Så Ja,jag anser att det logiska tänkande i programmering, och den förståelse det ger, är så viktig att det var rätt beslut att ta med detta i läroplanen. Men lika lite som man idag måste använda HTML / NotePad för att förstå hur webbsidor fungerar, lika lite behöver man ta till för tunga programmeringsspråk för att åskådliggöra detta. Överlåter åt lärare som Minttu att berätta hur man kan göra
Sen vad gäller hur lärare ska klara det håller jag fast vid min gamla åsikt. Innehållet i undervisningen får inte begränsas av lärares kunnande. Är det viktigt, ska det genomföras. Går det inte bör man på alla nivåer fundera varför.
Strax före jul kom de nya läroplansgrunderna ut. Har inte bekantat mig med dem så grundligt men en del uppmärksamhet har ju "kodandet" fått.
En del lärare oroar sig för hur de ska klara av det, en del höjer beslutet till skyarna medan andra anser att kodandet inte är till nytta för andra än för kodare. Själv grundar jag min åsikt på egna erfarenheter. Ta HTML-skrivande som exempel. Nog har vi som suttit och knåpat ihop webbsidor i Notepad en enorm fördel när det gäller att förstå hur webben fungerar. Precis som de som börjat sin datorbana med Ms-Dos har en helt annan förståelse för hur datorer resonerar. Så även om kunnandet i sig är rätt värdelöst idag är kunskapen värdefull om man sedan följt med utvecklingen.
Så Ja,jag anser att det logiska tänkande i programmering, och den förståelse det ger, är så viktig att det var rätt beslut att ta med detta i läroplanen. Men lika lite som man idag måste använda HTML / NotePad för att förstå hur webbsidor fungerar, lika lite behöver man ta till för tunga programmeringsspråk för att åskådliggöra detta. Överlåter åt lärare som Minttu att berätta hur man kan göra
Sen vad gäller hur lärare ska klara det håller jag fast vid min gamla åsikt. Innehållet i undervisningen får inte begränsas av lärares kunnande. Är det viktigt, ska det genomföras. Går det inte bör man på alla nivåer fundera varför.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)